Aj aj aj!

Jag försöker att gå min runda varje dag, men igår hade jag lite ont om tid och gjorde en kortare runda, fast i en brant backe uppför på väg till ateljén.
Jag gick så fort jag nånsin orkade och flåsade som en gammalt ånglok, men envis som jag är så ångade jag på ända till toppen. Väl uppe var jag så trött och andfådd att jag nästan kräktes och fick stå och hämta andan som en 100-meterslöpare.
Under eftermiddagen fick jag ont och det kändes som håll, fast mitt i magtrakten. Och det blev bara värre och värre och på kvällen började jag tro att det var nåt allvarligt fel. Jag hade svårt att böja mig och att resa sig upp gick inte heller så bra. Det kändes som ett stort blåmärke på insidan.

Kanske är det i "external abdominal oblique" det gör mest ont, eller i "rectus abdominis. Bildkälla

Som tur var chattade jag lite med  Henrik i London och han sa tvärsäkert:
-Du har överansträngt en muskel när du rusade upp för backen!
Han borde veta som har tränat hårt i snart 20 år.
-Jaha, vad ska jag göra åt det?
-Det är bara att uthärda.
Så det har jag gjort idag.
Uthärdat.

UPPDATERING:
Här är bilden Henrik skickade som tröst till den skadade modern

Ingen sympati att hämta där, inte!