Idag känns det som det kommer att bli en långsam dag - av nöden tvungen. Det är förstås kroppen, som efter den långa sjukperioden säger till mig att ta det lugnt och vila.
Men som offer för duktighetssyndromet är det inte lätt. Varför?
Jag ska ju jobba halvtid, men det känns som hjärnan går på högvarv. Momsredovisningen ska snart in och idéerna far runt i huvudet, men det räcker inte med idéer - de ska genomföras också - de som är genomförbara i alla fall.
Stressen jagar mig och jag känner att jag behöver göra nåt roligt och alldeles annorlunda idag - eller bara nåt som tar tid, andas och njuta. Varför är det så svårt?
Får se om jag mäktar med det! Jag vill ha ork!
Jag känner igen det, även om jag bara var sjuk i två veckor. Det suger musten ur en, och det tar tid att komma igen.
SvaraRaderaJag gör inte så värst mycket mer när jag är frisk (bara långpromenaden skiljer) men det är skillnad i känslan att KUNNA i alla fall. För egen del har jag varit ganska produktiv under den här sega förkylningen. Jag behöver ju varken klä upp mig, kamma mig eller gå ut för att kunna skriva.
Ja, det är segt och det är så trist att vilja mer än man kan. Tålamod är inte en av mina bästa grenar heller.
SvaraRadera