måndag 16 februari 2015

Premiär

Tillbaka igen efter dagens träningsrunda. I dag blev det lite kortare eftersom jag hade sån träningsvärk i fötterna och benen (!).

Men det blev premiär för nya jackan, som var jättebra. En passande ficka till telefonen och jag kände mig så fin. Jag tror att den också hjälpte till att hålla tempot idag.
Ungefär halvvägs såg jag i ögonvrån någon närma sig bakifrån - någon med barnvagn och jag tänkte: "En person med barnvagn ska banne mig inte gå förbi mig", så jag tänjde på stegen lite.
Men de bakifrån kommande närmade sig och till slut insåg jag att det inte skulle gå. Jag skulle bli "omgådd".

Jag, som är sån tävlingsmänniska, kunde förstås inte riktigt förlika mig med tanken, utan gick raskt över till andra sidan gatan. Gick och gick och jag kände hur andningen blev tyngre och tyngre.
Jag vred på huvudet för att se på konkurrenterna och synen tröstade mig lite grand.
Det var en ung man, som körde barnvagnen och han gick FORT. En bit bakom gick den unga modern, som hade fullt sjå att hänga med. Hon sladdade allt mer och till slut fick han stanna och vänta in henne - och då kom jag FÖRE!!
Inte undra på att jag var så trött när jag kom hem och inte orkade springa upp för trappan, som jag brukar!
Fånigt, men sant!
Nya jackan - lite kall än så länge, men
idag valde jag "fashion before function".
Fann också ett mail from Runkeeper i dagens post:
 
Hi Ann,
Whaddaya think? Is this getting easier? Are you enjoying it more? Completing five activities is something you should be proud of; we're sure celebrating over here!

Now get out there and keep it up! We believe in you!
Lite uppmuntran är alltid roligt! 


3,15 km

8 kommentarer:

  1. Va? Försvann min långa uppsats?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men det var nog inget viktigt för jag har glömt vad jag skrev... Det är himla irriterande i alla fall, när jag klickat fel...

      Radera
    2. Det händer mig ibland - himla irriterande och jag brukar aldrig orka skriva om allt. Jag har tagit för vana att kopiera texten innan jag skickar iväg den! Bara ett litet tips, men oftast funkar det ju!

      Radera
  2. Haha, det där var hög igenkänningsfaktor. Jag är kanske inte så mycket tävlingsmänniska när jag går -då strosar jag på med min kamera. Men när jag cyklar är jag hopplös. Det gäller inte bara om det närmar sig någon bakom utan också om jag ser att jag har chansen att cykla om någon... som kanske egentligen visar sig cykla lite fortare än jag har tänkt... När jag väl har kommit om går det ju dessutom inte att sakta ner på tempot -då kommer den ju ikapp igen.
    Jobbigt som tusan ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja visst är det jobbigt! Hålla både fart och se ut som det inte var jobbigt. Jag är likadan när det gäller cykling!
      När jag jobbade på Hisingen skulle jag cykla till jobbet och var tvungen att cykla uppför den hemska Götaälvbron. Jag minns med fasa när en äldre dam cyklade förbi mig uppför och det på en gammal damcykel utan växlar och där cyklade jag på min cykel med jag vet inte hur många växlar!!!
      Jag försökte köra om henne, men kondisen räckte inte till och jag hade en astmatisk andning.
      Vilken nesa!

      Radera
  3. Fina knasboll. :-)

    Men verkligen HEJA DIG! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, fina du!! Hoppas att du mår OK idag!
      <3

      Radera